Vad varma dagar kan lära oss om vanor

Värmebölja står för dörren. Läkarkåren uppmanar oss att dricka tillräckligt med vatten, så vi håller kroppens vätskebalans och undviker uttorkning, huvudvärk osv.

Att dricka mer vatten än vi vanligtvis gör är ett exempel på ett nytt beteende. Kanske till och med början på en ny vana, för den som vill. Med detta som exempel kan vi göra iakttagelser som rör beteendeförändring av alla de slag. Att fundera över dem gör det lättare att få även andra vanor på plats: börja springa, läsa mer, yoga, leka mer med barnen, ringa morfar oftare, lära sig ett språk, äta mer grönsaker, eller vad det nu kan vara.

Vattendrickande kan tyckas banalt, men grundprinciperna är de samma. Låt oss därför borra lite i varför många inte anammar ens detta enkla beteende, trots att det skulle hjälpa dem att må bättre.

Vill du börja?

Först kan vi slå fast att ”kännedom” inte räcker långt. Läkarkårens rekommendation upprepas varje varm sommar. Frågar man hundra personer om de hört talas om att det är bra att dricka lite extra när det är varmt lär de allra flesta svara ja. Färre följer rekommendationen.

Varför?

En stor grupp faller bort direkt för att den består av människor som faktiskt inte vill anamma detta beteende. Inte egentligen. De uppfattar rådet som något man kanske ”borde”; inte som ett beteende de har egen motivation att göra. De bestämmer själva, tack så mycket.

En stor grupp faller sedan ifrån för att de visserligen kanske tycker att det låter som en bra idé, men också som något de inte riktigt orkar ”ta tag i”. De känner att det är krävande eller åtminstone begär något av dem som de inte har tillräckligt just nu. Energi, tid, praktiska möjligheter, osv.

Det kanske stämmer. Det kan också handla om att man inte riktigt vill, och klär det i andra ord. Eller att man så snabbt fokuserar på känslan av motstånd, att man inte ger hjärnan chansen tänka ut vägar framåt som gör ett nytt beteende lättare än man tror.

Återstår så de som faktiskt vill dricka mer vatten, men ändå inte gör det. De som kommer falla ner i den klyfta mellan vilja och handling som beteendevetare kallar intention-action gap. Det finns olika orsaker till att de halkar ner där.

OK, du vill börja, men klarar du att fortsätta?

Ett stort gäng vatten-villiga, kanske det största, kommer helt enkelt att glömma att dricka så som de tänkt. De tror att de ska komma ihåg att göra det av sig själva, men annat kommer emellan. De kommer inte att tänka på vatten vid rätt tillfällen, tillräckligt ofta. Det ”blir inte av”. (Det finns tekniker för att undvika detta öde.)

Ett annat gäng kommer att droppa av för att de inte har vatten tillhanda eller tycker att det känns besvärligt att ordna fram det. Det känns inte praktiskt. Det känns inte bekvämt. Det känns jobbigt. (Det finns tekniker för att undvika detta öde.)

Så långt alltså: glömska och/eller upplevd ansträngning. Kritiska faktorer. Inom marknadsföring menar en del av oss, att bland det viktigaste för att förstå försäljning är fysisk och mental tillgänglighet. Det som finns högt upp i huvudet och nära till hands köps mer, annat mindre. I butiken heter det att ”eye level is buy level”. Ändå underskattas kraften.

Samtidigt har också attityder och preferens betydelse. Den som verkligen gillar vatten kommer ha lättare att anamma beteendet än någon som tycker det är ett nödvändigt ont. Så den som vill öka chansen att dricka vatten ser till att göra det mer njutbart. En termos som håller vattnet kallt. En skiva citron. Ett glas man gillar. En mental klapp på axeln, ”så där ja!”, som laddar stunden positivt och frisätter dopamin som hjälper till att prägla in beteendet.

Den som inte gillar vatten och inte gör någon som helst anpassning för att göra vätskeintaget mer njutbart kommer snart falla av. (Det finns tekniker för att undvika detta öde.)

Kvar finns några tappra själar som lyckas komma ihåg sitt vatten, göra det bekvämt att dricka det, och se till att det smakar okej. Hurra för dem!

Efter ett antal glas kanske ändå tvivel och motstånd smyger sig in, om de inte hittar sätt att hålla motivationen uppe och ingjuta ny energi i detta lilla projekt. ”Åh, det här är lite bökigt ändå”, ”Jag kommer aldrig orka hålla på så här”, ”Det här är inte för mig”, ”Hur viktigt kan det vara”, osv.

Hur man ser på det man håller på med, och hur man pratar med sig själv om det, riskerar så småningom knuffa ner även våra tappra i klyftan mellan vilja och handling. (Det finns tekniker för att undvika detta öde.)

När den lilla skaran som faktiskt druckit mer vatten än vanligt går och lägger sig kan de ändå vara nöjda med sig själva. Imorgon är en ny dag. Kommer de ihåg att börja igen då? Fysisk och mental tillgänglighet. Osv.

Även det banala kan vara svårt, om man tror det går av sig självt

Betyder vårt enkla vatten-exempel att det är hopplöst att försöka få nya vanor på plats? Nej. Det är fullt möjligt. Mycket mer möjligt än det säkert känns för vissa. Och det blir mycket, mycket lättare om man är medveten om fallgropar och vet hur man kan runda dem. (Det finns tekniker.)

@beteendemekanik på instagram kan vara ett bekvämt sätt att ta del av tankar från den här sidan. Du kan också prenumerera på inlägg, automatiskt till din mejl här (du kan alltid ångra dig sen):