När jag var liten fick man ett bokmärke när man varit hos tandläkaren. Jag minns inte riktigt vad min son fick senast han var där, men nån liten gadget fick han, det är jag säker på. Hos frisören har han fått en klubba, det vet jag. Och på den sushi-restaurang som är hans favorit brukar han ibland få en fruktkola. Jag tror i själva verket att det kan vara exakt precis därför som just den restaurangen är hans favorit.
Ett kraftfullt sätt att få den mänskliga hjärnan att registrera något som lyckat är en dos glad överraskning eller förtjusning – i omedelbar anslutning till det vi just gjorde. När något går över förväntan blir hjärnan överlycklig.
Tandläkare, frisörer och sushirestauranger är inte de enda som listat ut det här. Sociala medier, mobiltelefontillverkare och spelutvecklare har också gjort det. Du vet inte exakt vad de har att bjuda på just den här gången, men då och då – tillräckligt ofta – möts du av någon slags belöning. Det sprakar till bland synapserna. Hjärnan markerar det som hänt med sitt eget utropstecken: dopamin.
Och när något känns lyckat är vi benägna att göra om det. För hjärnan lägger positiva utfall på minnet och gör noteringar om det som hände. Var var vi? Vad gjorde vi? Vad fick vi? Nästa gång vi möter samma förutsättningar, finns en mental stig upptrampad till det som föll ut väl förra gången. Vi blir lockade att slå in på samma väg.
Ju oftare vi gör det, desto mer upptrampad blir stigen. Vanan byggs.
För den som vill göra mer av något, till exempel ringa sina vänner oftare, äta mer grönsaker, vinterbada eller vad det nu kan vara, så är det därför intressant att låta hjärnans belöningssystem hjälpa till.
Man kan absolut experimentera med olika sätt att överraska sig själv positivt. Men om man inte njuter av att nörda ner sig, kan det nog upplevas lite opraktiskt att hitta på förvånande belöningar åt sig själv hela tiden.
Och det vi egentligen vill åt är den känslomässiga upplevelsen som utlöser signalen i hjärnan, inte belöningen i sig. Det är kicken vi söker. Den stolta känslan av att ha lyckats, att ha uppnått något, att något gick över förväntan.
Men… tänk om vi kan frammana den känslan inom oss, helt själva? Utan omvägen via yttre belöningar?
BJ Fogg säger att det går. Beteendegurun vid Stanford University menar till och med att det är den allra viktigaste förmågan att träna upp, för den som vill lyckas skapa nya vanor. Hans namn på känslan du ska sträva efter: ”Shine”. När du naturligt skiner upp, lyser, strålar på grund av något du lyckats med, då är du på rätt plats. Det är där din hjärna stansar sin kraftfulla mall för framtida beteende.
Tricket för att kunna utlösa känslan på ditt eget kommando, menar Fogg, är att skapa dig små ritualer som du har i bakfickan när du vill fira – och därmed förstärka – något. Firandet ska inte vara storslagna festligheter, utan tvärtom något mycket enkelt som du kan göra direkt i stunden.
För att morgonpromenaden – eller vad det nu är som du vill göra till en vana – ska plussas i långtidsminnet är det nämligen viktigt att den positiva känslan kickar in precis där och då. Det funkar inte att belöna sig själv senare på kvällen. Signalsubstanserna måste ut i systemet på direkten; därav små personliga ritualer. De kräver ingen utrustning eller förberedelse. Du har dom alltid tillhands.
Vilket slags firande kan det då handla om? Simpla grejer. Som att till exempel tyst utropa ”Yes!”, nicka belåtet, nynna en favoritlåt, föreställa sig jubel, småle, säga ”Där satt den” inom dig…
Alltså inte alltihop på en gång. Något av dom.
Vilken sorts smygfirande som passar just dig och din personlighet får du prova dig fram till. Det viktiga är att du hittar något som känns naturligt och äkta, som speglar hur du brukar reagera när du lyckats.
Kom ihåg: det du försöker göra är att återskapa den där känslan av ”shine”.
Skulle det kännas löjligt att fejka den där känslan? Skulle du känna dig dum när du ger dig själv en mental klapp på axeln, dessutom för något så fånigt som att göra enkla sysslor eller aktiviteter som du själv valt?
Rimligt. Det är nog en vanlig reaktion. Men kanske är det värt att utmana din egen fåfänga och investera i att testa? Åtminstone som ett experiment?
För om du lyckas, om du hittar några små ritualer som passar just dig och tränar upp förmågan att känna att du uppnått något, så kan du förstärka dina egna beteenden närhelst du önskar.
Då har du en genväg till hjärnans belöningssystem. Då har du en bottenlös, privat stash av bokmärken, klubbor och fruktkola.
Henrik Sjödin 